Vi inleder med två bilder från vår underbara sjö, med utsikt åt vardera håll. I skrivandets stund ligger ett tunt istäcke på vattnet och temperaturen har krupit ner till vinterns rekord: åtta minusgrader.
Jodå, det blev mörkare… och jo visst, det blev också kallare. Vi tog hem F16 från Bosön… Städade undan utemöbler och krukor… Täckte över cyklar och närmade oss jul… Ändå kan sägas att den här hösten och förvintern varit alldeles bäst! Årets två mörkaste månader har aldrig känts ljusare. Heller aldrig piggare. Samtidigt har det också varit ganska händelsefattigt. Med vilje. För att det behövdes. Det var alltså utgångsläget för dessa månaders inlägg: ”vad har vi egentligen gjort? Ingenting väl?”
Men så kom vi på! Även de här månaderna har vi firat födelsedagar. Mamma/mormor/mormor DÄ fyllde 88 och det firade i tillsammans med Bröderna Norén i Philadelphiakyrkan. En repeat från förra året och precis lika jädrans bra! Det blev jam och visa, dalmålsprat och hyllningar, skratt och påminnelser, eftertanke och allvar. Nästa födelsedag var Dreas. Han fyllde 39 och vi kilade in oss tillsammans med dem på restaurang Pinchos. Trevligt för oss. Barnvänligt för Levi men ett uppenbart skräckkabinett för Alba.
Några dagar senare var det min tur att fylla år; Jag klämde i med 61 år och det firade vi med fika hemma och Tacobar på kvällen. I present av Mia fick jag ett hemligt förorts-gig. En utesväng i Täby Park vilket inte var illa på något vis. Vi inledde på franska Le Galopin för varsin öl. Därefter gick vi till spanska Caliente och åt en förrätts tapas innan vi hamnade på Japanska Hangiri där vi åt den godaste sushin. Så himla trevligt och mysigt planerat. Efterrätt var inte att tänka på men vi återvände till Caliente för en kaffedrink innan vi promenerade hem. Ja faktiskt, vi gick… Syrran och jag.
Årets sista födelsedag var Pelles. Han fyllde 81 och vi hade tur 😉 Hans favorittårta var slut (eller om den kanske slutat tillverkats… för hur kan frukttårta med söt géle alls vara favorit?!) och i stället fick vi superfärsk prinsesstårta. Superfärsk.
Nå, vad har vi gjort på vår kammare då? Lite av varje visade det sig. Exempelvis budade jag på jultallrikar, eller snarare fortsatte att buda. Gunnar Nylunds har gjort en Lagerlöf-serie med Nils Holgerssontema. Några tallrikar fattades i 70-, 80- och 90-talet men numera är bara 90-talet ofullständigt. Bra jobbat! Dessutom har jag ropat in ett gäng små, i samma serie. Superfina till förrätt e.dyl.
Kan man få platt och bred rumpa av att sitta mycket, undrar vi, för i så fall… Vi har tittat så mycket på teve att vi fan får skämmas. Idol till finalen, vartenda Robinsonavsnitt och vartenda avsnitt av Förrädarna, både den svenska och UK, två säsonger. Whiskey on the rocks, Hellenius hyllar, Helikopterrånet, Året som gått och antagligen ännu mer, men! Vi har också spelat spel. Korsordsspel, Exit och Crime Scene-spel. Svåra och kluriga spel, väldigt bra tips om man vill glömma mobilerna ett par timmar.
Vi har också testat Villes VR-utrustning på ”Ringen” och jag får väl säga att jag körde så jävla dåligt att jag skalade av bilen på alla sidor och Thompa blev åksjuk. En del sittande har vi ändå kompenserat med några promenadvarv runt sjön. Jag har sprungit och rott halvtimmesvis fyra gånger i veckan och Thompa har bowlat och gymtränat. Annars…
Via teve har vi lärt känna den historiska rekordinnehavaren Gösta Lönnelid, 86 år, som kört 61 Vasalopp. Årets lopp var hans värsta. Stavarna gick av tre gånger och efter fall tog han sig i mål med ett blodigt ansikte. Han meddelar folket att det var tufft men lyfter samtidigt vikten av att röra sig kontinuerligt. 86 år som sagt, han vet nog vad han talar om. Kroppen är gjord för att röra på sig, så tack Gösta! Tack också till Bruce och Daniel. Ni visar också på styrkor men har helt missa vitsen med blåbärssoppa.
I mitten av november var vi en tur till Västervik och gjorde något så ovanligt som att bara ta småvägar dit. Vi passerade fina gårdar och hemman, och konstaterade att det fortfarande grönskade på åkrar och ängar. När vi kom fram tog vi en promenad till stan och en sedvanlig AD (after drive) på Björn Ulvaeus’ Slottsholmen. Där är det alltid fint att sitta en stund.
Med oss hem följde ett arv efter mamma Ellinor som utlovats Thompa. Femton glasfigurer av utrotningshotade djur, utgivna av Svenskt Glas för Världsnaturfondens del, under åren 1973-1987. De har alla tillverkats på glasbruken i Kosta, Orrefors och Reijmyre. Så nu är vi hoarders på riktigt, båda två! Vi promenerade Lysingsbadet runt och ut på öarna – ja, typ ”bilen runt” kan man säga. På vägen hem från Västervik blev vi bjudna av syster Yvonne och Lasse till Åkers Styckebruk på en resepaus och en god söndagsgryta. Tack!
Under dessa två månader har vi träffat en bredd av många. Alla våra vuxenbarn i olika konstellationer och familjen i övrigt, från den minsta till den äldsta. Vi har träffat Nicke, gammal klasskompis, likaså Lotta och påmints om glädjen med att i mer än 50 år, fortfarande ha kontakt. En lika fin och antik vänskap gäller med Carina, vi har också setts. Vi har fikat med Per, som är Thompas dito, och Annelie i Tullinge. Jobbisarna Babsan, Nina och Anita försvinner aldrig från radarn, och vi har setts i olika omgångar.
En dag blev det shoppingtur till stan med tåg ihop med Ida och Alba inkl. fika på Mr Cake! En annan dag – fast väldigt tidig morgon – firade Manne och jag våra födelsedagar med en tretimmarsfrulle på Scandic. Och kusin Helena och jag sågs på en superlång stanlunch. Vi tog igen några år där.
Utöver det har vi kört våra stambesök på ex. Venezia, Chansha, Taco-bar, Kardemumma och Edita. Därtill blev det två seglarpubar och ett årsmöte med bubbel på Bosön. Pjuh.
Vi har varit på Levis dansavslutning och gjort en sagostundsinspelning med barnboksförfattare Cecilia Aflodal. Vi läste och sjöng och blev filmade för att användas till marknadsföring. Aflodals, som bor bara ett stenkast bort, bjöd senare på gröt och glögg närmare jul. De gör egen glögg, eget rågbröd och givetvis egen gröt. Vi och ett 20-tal till träffades under dessa goda former. Vi för första gången, medan andra var där för typ sextonde…
Levi ställde verkligen upp på sagan men nuförtiden har han ett annat kreativt fokus ihop med sin superidol, Pappa Kapsyl. Han sjunger inte så jättemycket om äpplen och svampar, i stället sjunger han om dinosaurier och andra tuffa grejer vilket Levi gärna hakar på. På filmen är han julklappskittad med teknik och scenkostym från sina båda morbröder. Lelle vill så klart ha samma frisyr som sin idol (hjälp tänker vi eftersom Pappa Kapsyl är flintis), ett önskemål som räckte till ett frissebesök. Jag var frisören och Lelle kunden. Kapningen blev en hel decimeter.
Och Alba, den sömntutan, har möjligen börjat vakna lite mer och numera låter hon massor. Hon piper och tjuter men klagar aldrig. Världens gladaste. Hon sträcker sig efter grejer, håller i, stoppar i mun, rör sig runt på golvet och kan sitta ganska stadigt redan. Hon är mycket social och trevlig (bara hon slipper Pinchos). Fem månader nu.
Tredje valpen i kyrkis-familjen har vit/svart päls och väldigt låååång nos. Han har träff med likasinnade varje söndag och en dag följde vi med. Nio hundar men de brukar vara tre gånger så många.
Skrivandet och allt som har med det att göra har blivit lite gott och blandat under hösten. I skolan har hittills totalt sex inlämningar à tio sidor gjorts till gruppen. Vi är fem stycken i samma grupp så det betyder att jag i utbyte har fått 40 sidor per inlämning att läsa sedan vi startade. Dessa sidor har jag lämnat respons på, samtidigt som jag själv har tagit emot respons på mina 60 sidor inklusive kommentarer från handledaren. Alltsammans har varit mycket givande men också svårt att välja avsnitt. Eftersom endast ett får axplock får skickas in gäller det att välja rätt sidor för att inte orsaka förvirring hos läsaren. Det har varit svårast. Terminen slutar i 10 januari och nästa börjar den 17e.
Sedan vill jag gärna att Pepper ska spridas lite så därför körde jag två vändor med annonsering på Facebook och Instagram under november och december. Både av boken och hemsidan.
Insatsen ledde till nästan 10 000 exponeringar och flera hundra länkklick på hemsidan. Vad det möjligen ger försäljningen får jag inte att veta förrän Q4 redovisas från förlaget. Det ska bli spännande att se.
Samtidigt har jag fortsatt att redigera i mitt nya manus i flera vändor utifrån vad jag kommer på. Exempelvis fick jag för mig att ändra hela manuset till presens i stället för preteritum. Det blev en stor redigeringsrunda. Jag har också attackerat småord, dvs strykit exempelvis 400 ”så” och närmare 200 ”nu.” Ett arbete som är långt ifrån klart.
Utöver det, har jag en massa left overs ur manuset som lämpar sig för en helt ny skrividé. Den påminner om nedanstående bildroman men jag återkommer om det projektet när jag kommit längre.
Tre speciella händelser passerade. Dels en bokrelease av boken ”Tredje lådan” på Galleri Sandelin på Hornsgatan. Det är om lådan i varje hem där saker utan tillhörigheter hamnar, som boken handlar. Den är skriven av en författarkollega ihop men en fotograf som framkallar analoga mörkrumskopior på gamla fotopapper. Fyra noveller, bildsatta av åtta fotografier som monterats in på respektive sida. Ett hantverk och en fantastiska upplevelse! Det blev bokrelease och vernissage, allt i ett och en bok att bli riktigt, riktigt glad över. Författare är Frida Spikdotter Nilsson och fotografen heter Lena Källberg.
Nästa händelse handlade också om konst, nämligen Apotekets konstlotteri som mamma varit med i sedan 80-talet och nu fick chans att delta i igen. Mamma, jag och Thompa åkte till Solna och tittade på allt som fanns att välja på. 100 konstverk i form av tavlor, skålar, smycken, keramik, glas, stengods, sidenmåleri, porslin, betong, kollage, broderi, silver och mässing. Massor av fina grejer. Vi gick till ett fik och listade upp föremål inför mammas tur att välja. Vi listade från ”helst” till ”okejrå” och mammas turnummer var 57… alltså var 56 personer före henne i tur. Vi bänkade upp oss med spänning. En efter en valde och fina konstverk försvann, men inte alla. Till slut närmade sig mammas nummer. Hon fick så hon blev nöjd… Och gav bort det i samma ögonblick. I förskott till någon(s) födelsedag framöver.
Det var bokrelease och konstutställning – och slutligen hamnade vi på en gala. Närmare bestämt på Irländska Handelskammarens årliga gala. Hur sådant kommer sig beror på ett annat årligt event, nämligen Stockholm Archipelago Raid, hur märkligt det än kan låta. I augusti varje år seglas denna fyradagars tävlingsraid i Stockholms skärgård. Vi seglade förra året men i år var vi bara med som funkisar.
Vår båt seglades, som vi skrivit om i ett tidigare inlägg, i stället av Joe Bennett. Han är fd strandchef i Vassiliki och hans vän, irländska Declan, är ordförande för irländska handelskammaren i Stockholm.
Declan bjöd in oss att komma till galan på Elite Marina Hotel på Saltsjöquarns kaj. 170 personer var bjudna och festen inleddes med skumpa och irländska tongångar. Den fortsatte med trerätter middag, tal i flera omgångar och utmärkelser. Alltsammans avslutades med mingel och dans. Klädsel: Cocktail.
Det blev tajm att förbereda för julen. Vi häktade upp julstjärnan, ställde adventsstaken i fönstret och klädde granen. Självklart firade vi Lucia med risgrynsgröt och saffransbullar och tittade på så många som fyra luciatåg! Det första var ett motordrivet som gick genom Täby. Det andra, med sång från elever på Byängsskolan. Det var mitt första besök där denna termin (en märklig känsla). Den tredje skönsången kom från en särskild sorts gullisar på förskolan och senare på kvällen såg vi Lucia på teve. Välfirat!
Dagen innan julafton körde vi en uppesittarkväll med Bingolotto och fick noll kronor i vinst.
På julaftonen kom gänget vid 13-tiden då vi växlade våra paket och tittade på Kalle innan vi gick till mamma och Pelle. De hade ordnat julfint med uppläggning och dukade bord för oss alla fjorton stora och två små. I år körde de catering från Nygårds värdshus och det var lika perfekt som gott! Vi kunde tacksamt bara slå oss ned.
I mellandagarna hade vi tre dagar utan många knop. På 4e dagen sprang vi runt sjön.
Den 20 november föll första snön. Då landade ungefär en decimeter på marken och fick ligga kvar ett tag. Jag skickade en bild till Marilena och Emilio med lägenheten vid Comosjön och fick bilder tillbaka från deras sjö, vårt fina seglingsvatten, fast i december.
Nästa vända med snö kom i början av december men den låg knappt kvar. Sedan kom det mer på nyårsaftons kväll. Vi hade precis kommit tillbaka efter vår lilla Eckerötur, i år för femte året. Båten gick klockan 15, vi åt en alldeles fantastisk nyårsbuffé och var tillbaka i Grisslehamn runt halv åtta. Nyårsbuffén var som året som gick. Gott, salt, vackert, svårstyrt, dekorativt, stressigt, segt, generöst, intressant, frasigt, varierat, färgglatt, smakrikt, spännande, sött, mört, bra, långsamt, kryddstarkt… och så några kallsupar.
Hemma senare körde vi återigen en uppesittarbingo, vann återigen noll kronor, men så bra som vi haft det 2024 får det ses som en vinst i sig. Bara en medvetslös kan tycka annat.
När det var dags för 12-slaget härjade snön som bäst. Vi tog våra glas och gick upp i backen som vanligt. Det var otroligt mycket fyrverkerier på himlen men de doldes delvis av dis och yrande snö. Det mullrade och tjöt oavbrutet i trekvart. Stackars djur. Beslutet om att ta bort smällare är lika effektivt som Parisavtalet eller som besluten om papperslösa och plastfria samhället. Det bara inte händer.
Så här i botten av inlägget inser jag att vi nog gjort en hel del ändå. Tänka sig, det fanns faktiskt ett och annat att skriva om. Nästa gång vi ses, ser vi varandra tydligare för då har det blivit bra mycket ljusare! Tjingeling!
